Nu har det gått en tid sen jag visade vedspisen, så kanske dags igen. Jo, här står den och värmer och gör oss varma och lyckliga så gott som dagligen. I morse var det tyvärr nästan slut på ved, och jag var en aning för lat för att gå ut, så det fick bli levande ljus istället. Och nog värmer dom ju lite dom också.
Idag kommer att vara en sån där dag då vi börjar förbereda oss för livet utan pappan igen. Han har jobbat tio-tio nu i några pass och veckorna går fortare än någonsin. Vi vet inte ännu exakt hur länge det kommer att fortsätta så heller, så jag är glad att jag kan vara hemma med barnen. Annars hade det nog blivit lite krångel med dagvården kan jag tänka mig. Ansökan till den har också börjat snurra i bakhuvudet.. Tiden går så fort.. För fort.
Kram, Lotta
6 kommentarer:
Så himla mysigt med vedspis och värme! Skulle gärna vara där och dricka en kopp gott kaffe med grädde i med dig, istället sitter jag i en blek och tråkig datasal, med ögon små som pepparkorn och försöker aktivera mig... Ha en fin dag syster!
Nog är det otroligt så mycket en sån där vedspis kan tillföra!
Vilka mysiga bilder. Och vilka jättebra återbruk med lyktorna och klockan! :)
Jag önskar dig en fin dag!
Kram Sofia
Oj stackarn.. Kanske du kan komma hit snart igen :-)
Verkligen! Nu förstår man inte att man klarat sig utan den :-)
Skicka en kommentar