Bråk, inbillssjuka och en tv i garderoben

Man borde lära sig. Att efter en bra dag kommer det oftast en sämre. Men jag har börjat lära mig att sånt är livet. Jag behöver inte heller tycka att jag är en dålig mamma för att mina nerver inte håller alla gånger. Jag blir arg ibland. Säger saker som jag ångar efteråt. Men vi blir alltid vänner igen. Säger förlåt. Och kramas och säger att vi älskar varandra. Rensar luften.

Igår åkte tv:n upp i garderoben. Max hade tittat på Risto Räppääjä (jag avskyr den filmen..) och jag gick ner i källaren för att byta blöja på Theo. Jag bad Max klä på sig och stänga av tv:n tills jag kom tillbaka. När jag kom upp satt han ännu utan kläder och hade satt på filmen på nytt. Jag stängde av tv:n och han kastade en bil på den. Då blev jag arg och rev ut alla sladdar och bar upp tv:n (det är inte någon jätte liten tv..) i garderoben. Där är den ännu. Och det är ganska skönt faktiskt..

 

(nu vet jag faktiskt inte varifrån den här bilden/texten härstammar.. Någon sida hade länkat till den på fb, och jag tyckte den var så bra så måste spara den..)

Magsjukan vi hade förra veckan har vi tyvärr lyckats sprida ut lite här och där till folk vi träffat. Fast vi själv inte haft några symptom.. Igår var två av vännerna som var här på torsdag i magsjuka. Sen började jag må illa.. Gick och lade mig med ett fat bredvid sängen och vaknade klockan sju av att Max tassade in i rummet. Och mådde helt bra. Och barnen hade låtit mig sova hela natten. Inte kul att vara sympatisjuk. Är det ganska ofta..

Ja, och så är det ju 1 juli idag också. Och jag tyckte nästan det doftade lite sommar där ute..

Ha en skön söndag!

Kram, Lotta

Kurvan

Dom där eländiga kurvorna.. Jag VET att man inte borde bry sig. Men då Max kurva mitt i allt gått uppåt (alltså över “normal”kurvan) så undrar man nog lite var felet ligger. Han är världens mest normala unge i storleken. Och det är inte bara för att jag är hans mamma som jag säger det. Jag hade t.o.m. uppfattningen om att han låg mot det smalare hållet. Och så visar dom den där jävla kurvan och “hoppsan, nu behöver ni nog inte tjata på att han ska äta mera”. Försöker “försvara” oss och säga att han nog äter i perioder. Ibland mera, ibland mindre. Och det han äter är ordentlig mat. Väldigt lite sötsaker,och godis vet han knappt vad det är ännu. Och han är fyra år. “Men barn ökar oftast inte i vikt av sötsaker utan av mat”. Jaha, så vi borde börja mata i honom godis då istället för ordentlig ekologisk mat.

Nu var det ju alltså INTE så att hon på något sätt påstod att Max var tjock. Nej, han ligger alltså lite högre på kurvan än vad han gjort tidigare. Men nog en ganska ordentlig antydning att han nog inte behöver öka så mycket i vikt. Och till saken hör att han alltid legat under kurvan. Vi har fått gå på extra rådgivningsbesök för att han inte vuxit “tillräckligt”. Och nu då han ÄNTLIGEN vuxit ordentligt under ett år så är inte det heller bra.

Och jag tänker på de stakars barnen som är lite rundare. Och på deras föräldrar. Får de då höra att de ligger över kurvan hela tiden och att de borde äta mindre? Fast de egentligen är helt normala. Tänk att den här viktkampen och strävan till att vara så “normal” som möjligt ska börja redan då man föds. Inte undra på att det finns fullt med ätstörningar och barn/unga och vuxna som mår psykiskt dåligt.

Tack också för era tankar och kommentarer i  det förra inlägget.

Ordmätare

Det finns ju stegmätare. Eller finns det överhuvudtaget någon som använder sådana numera? Jag hade en engång. Jag fick den i en måltid från Mc Donalds. Väldigt konstigt ställe att få en stegmätare  ifrån tänker jag.. Tror jag använde den två gånger.

Men en ordmätare skulle vara intressant att ha. Isåfall skulle jag gärna veta hur många gånger dagligen jag sa följande ord:

Blöja

Ät

Nu

Skynda

Sluta

Akta

Snälla

Klä på/Klä av

Puss

Älskar dig

För det är ord jag använder väldigt ofta.