Utmärkelse, nytt intresse och vasaresa

September - redan? Idag firar min bästa vän T och hennes man C ett års bröllopsdag! Gratulerar!

Hela gårdagen kände jag att det höll på att bli lite bloggtorka. Jag hade inte inspiration för bloggen alls, men så känns det väl ibland.. Har bara aldrig hänt tidigare för mig.. Men så då jag sätter på datorn så här på morgonkvisten, så ser jag att jag har fått två utmärkelser! Då blir man glad igen och kommer ihåg en av de största orsakerna till bloggandet! Läsarna! Tusen tack alla ni som läser min sida!

Tack Frida med bloggen Spetsar och Volanger och A-P med bloggen I min värld för den! Den värmde!

Eftersom jag är lite stressad just nu och håller på och packar och allt möjligt annat (började skriva det här inlägget för två timmar sedan..) så väntar jag tills jag kommer hem igen innan jag skickar vidare utmärkelsen!

För idag ska vi ju åka till Vasa jag och Max, och hälsa på syster Maria. Så det blir antagligen lite bloggpaus här då än en gång. Vi kommer hem först på torsdag, och då kommer ju Peter också hem.

Natten var ganska stökig med flera uppvak. Så jag är rätt trött idag. Tur att jag gick och lade mig tidigt igår..Max har för tillfället  hittat på att han ska stoppa fingrarna i munnen då han äter.. Det tycker inte hans mamma om speciellt mycket.. Så öppnar han inte munnen ordentligt heller. Men för det mesta går det nog bra med ätandet, och han äter nog ordentligt. Får se hur mycket han har gått upp vid åtta månader.. Men om kläderna blir för små, så måste han ju växa eller hur?

Lillen kryper ordentligt nu sen ca en vecka tillbaka och far fram som en virvelvind. Vi har kommit fram till att vi nog inte har ett speciellt barnsäkert hem.. Men skruvarna till trapp-porten i övrevåningen, hittade jag iallafall, så de ska upp bara de blir målade.. Men sladdar! Finns det en sladd i ett rum bakom alla möbler helt gömd, så hittar Max den.. Och så stiger han upp och stå så fort han hittar något ställe han kan hålla i sig. Och så ramlar han. Och gråter. Och jag tröstar. Och repris om en halv timme. (Inte riktigt, men nästan..)

Förutom inredningsbloggar, så har jag hittat en annan sorts bloggar som jag blivit helt fast i. Nämligen sybloggar! Finns helt underbara sidor! Och de syr så fina saker! Främst barnkläder, men också annat. Den här sidan, var framme på datorn typ hela dagen igår. Att sy en gecko heter den. Helt superb!

Det finns ju en del i bloggvärlden som har skaffat sig ett eget märke att märka sina alster med, och jag har länge tänkt göra det jag med, men det har liksom inte blivit av. Men nu då jag hittade sysidorna, så tog jag mig i kragen och gjorde det. Jag har beställt mina märken från minanamnband.se. Jag hade några idéer om vad mitt märke skulle heta, och kom på det igår natt. (Det är oftast då jag kommer på saker..) Men jag tänker inte avslöja det här ännu! Jag försökte hitta någon finsk sida som säljer märken, men kom fram till att minanamnband hade mycket snyggare märken. Där kan man också förhandsgranska märket. Dessutom var portot inte så dyrt till Finland. Lite extra kostar det ju att betala till utlandet, men jag tror nog att det är värt det!

Vad ska jag med ett märke till då? Det började väl med att jag sydde ett par byxor till Max då jag väntade honom, och insåg att det inte är så svårt att sy barnkläder. Och inte går det åt mycket material heller! Sen har det blivit någon blus till och igår fick jag världens inspiration och sydde två mössor, två par vantar och nästan två klänningar. Nej, Max ska inte ha dom, men jag har en den gamla "retro" tyger på lager, och har länge tänkt sy babyklänningar av dom. Säkert kommer det någon flicka i min närhet som behöver en klänning någon gång! Några bilder tänker jag inte visa ännu! Haha! För jag vill ha märket på först! Men jag känner att ett nytt intresse har väckts och det är så roligt! Och extra roligt blir det med ett eget märke! (och så förstår också Peter åt vilket håll kläderna ska vara..) Det blir nog bara ett märke att sy på i det här skedet. Finns ju storleksmärken och tvättsymboler och allt möjligt också. Man får väl se hur det går!

Här ska ni iallafall få se de randiga blusarna som jag sydde till Max och Peter för en tid sedan. Bilden är lite suddig, men det är ett bevis på att Max inte är stilla en sekund.. De ser ut att vara svartblå randiga, men är egentligen brun turkos randiga. Allt är inte perfekt, lite snett och bukligt här och där, men jag lär mig av mina misstag. Och nu då jag hittat sybloggarna, så får man ju en massa härliga tips därifrån!

Nu ska jag fortsätta packa, och håller tummarna på att tvättmaskinen hinner bli färdig innan bussen går..

Ha det så skönt allihopa!