Ju äldre Max blir desto mera fäst blir han vid sin pappa. Och klart är ju det. På senare tid har han blivit riktigt ledsen då pappa åkt iväg på torsdag morgon. Ibland har vi fått ringa efter honom och säga hej då. Vi vinkar till bussen. Och tänker att en vecka går nog fort igen.
Varje kväll frågar Max om pappa kommer hem då vi har sovit.
Tänk vilken bra födelsedagspresent! Då Max går och lägger sig första gången som 4-år så kommer pappa hem då vi har vaknat. Då åker vi och hämtar honom.
Men jag är så glad att mina barn har en pappa. Det är inte så självklart. Peter har själv växt upp utan pappa. Hans pappa har alltid funnits i hans liv, men han har inte bott med honom och inte levt tillsammans med honom.
Jag är glad att Max och Theo har en pappa som är delaktig (fast han är borta halva året.. inte i stäck, och tur är ju det..) och som bygger med Lego.
4 kommentarer:
Jag har samma sak här med mina barn och det är inte alltid lätt för min 4 åring heller att förstå att pappa jobbar.
Det är en fördel tillika som det är en nackdel att min man jobbar 4 veckor borta - är 4 veckor hemma... Man kan ju trösta sig att ju större barnen blir destu lättare blir det, till en viss del iallafall (med en 4,7 och 10-åring i bagaget) :)
Fina förändringar du gjort här på bloggen!
Vår yngsta dotter var 4 år när min make bytte jobb och började vara borta mycket. Det är nog ett annorlunda liv man lever, men man vänjer sig.
Kram Kicki
Vad fin du gjort bloggen!
Ah, då fattar jag, jovisst skickar vi dem till Finland! (Kan justera enhetsfrakten också om du inte ska ha så mycket.)
kram Mia
Åh, jobbigt att vara utan enav sina föräldrar så länge...kram
Skicka en kommentar