Ibland när man försöker blogga, så kan det hända att ett blogginlägg tar flera timmar att göra. För att man blir avbruten, kommer på något annat man måste göra. Humöret hinner också oftast ändras några gånger. För ca en timme sen skrev jag såhär:
Nu känns det verkligen inte speciellt bra. Termometern visade en utomhustemperatur på –21 grader. I köket var det 14 grader på morgonen. Vi har två extra batterier i köket. I tamburen vet jag inte ens hur kallt det är men troligtvis kanske högst 10 grader.
Kände mig ungefär som den här tulpanen
Theo har varit gnällig, Max bråkat lite om det mesta, jag blivit irriterad, mjölken var slut, tycker att det är för kallt för att sätta ut Theo och sova så försöker få honom att sova i sin säng. Max har plockat sina Duplon till vårt rum och leker nu snällt här. För här är varmast i huset. I badrummet är det relativt varmt i luften men golvet är iskallt.
Vi har ingen ordentlig ved. Jo, vi har hela skjulet fullt, men den måste huggas och det tänker jag INTE börja göra i den här kölden. Inte kan jag lämna ungarna ensamma här inne under tiden heller. Så jag försöker elda upp vårt gamla golv. Det brinner bra men inte så länge.
Tack och lov att vi har brashjärtat!
Men
Peter kommer hem idag. Visserligen måste vi ju ta ut oss till den där kölden för att hämta honom (eller vi måste inte, men det måste ändå handlas, så lika gärna kan vi föra in bilen i ett varmt parkeringshus och handla samtidigt).
Och
Theo sov i natt mellan 19.30-7.30. Det är nog rekord. Men jag vaknade sen upp med nackont istället..
Men det är iallafall februari och det blir vara ljusare och ljusare. Dagarna till våren blir färre för varje dag som går, och imorgon blir Theo 7 månader!
En timme senare:
Theo har vaknat. Max har lämnat Duplona på golvet och övergått till sin Mumindator. Jag har diskat undan i köket och torkat ytorna. (golvet kvar att dammsuga, eller kanske smulsuga..) Jag har fått någon slags eld i brasan. Parkett blandat med gamla battingar som rivits lös från källaren.. Peter har ringt och är på väg hemåt. Han hade fått tag på någon av systemgubbarna och imorgon ska de komma. Här hade det ju passat bra med ungefär 100 utropstecken, men vågar inte ropa hej..
Trodde aldrig att vi skulle behöva elda upp golvet för att få det varmt..
Men det känns lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar