Man borde lära sig. Att efter en bra dag kommer det oftast en sämre. Men jag har börjat lära mig att sånt är livet. Jag behöver inte heller tycka att jag är en dålig mamma för att mina nerver inte håller alla gånger. Jag blir arg ibland. Säger saker som jag ångar efteråt. Men vi blir alltid vänner igen. Säger förlåt. Och kramas och säger att vi älskar varandra. Rensar luften.
Igår åkte tv:n upp i garderoben. Max hade tittat på Risto Räppääjä (jag avskyr den filmen..) och jag gick ner i källaren för att byta blöja på Theo. Jag bad Max klä på sig och stänga av tv:n tills jag kom tillbaka. När jag kom upp satt han ännu utan kläder och hade satt på filmen på nytt. Jag stängde av tv:n och han kastade en bil på den. Då blev jag arg och rev ut alla sladdar och bar upp tv:n (det är inte någon jätte liten tv..) i garderoben. Där är den ännu. Och det är ganska skönt faktiskt..
(nu vet jag faktiskt inte varifrån den här bilden/texten härstammar.. Någon sida hade länkat till den på fb, och jag tyckte den var så bra så måste spara den..)
Magsjukan vi hade förra veckan har vi tyvärr lyckats sprida ut lite här och där till folk vi träffat. Fast vi själv inte haft några symptom.. Igår var två av vännerna som var här på torsdag i magsjuka. Sen började jag må illa.. Gick och lade mig med ett fat bredvid sängen och vaknade klockan sju av att Max tassade in i rummet. Och mådde helt bra. Och barnen hade låtit mig sova hela natten. Inte kul att vara sympatisjuk. Är det ganska ofta..
Ja, och så är det ju 1 juli idag också. Och jag tyckte nästan det doftade lite sommar där ute..
Ha en skön söndag!
Kram, Lotta
1 kommentar:
Ja så är det - man är en lika bra mamma fastän man ibland släpper ut aggressioner...och visst är det sedan skönt att försonas :) Ändringarna på bloggen gillar jag! Förresten vad har du gjort för att komma in i barnavdelningens t-skjortor?? Du har blivit så liten! :)
Skicka en kommentar