08 februari 2013

Om att äta kakan och ändå ha den kvar

Det här med småbarn. Det är ju så härligt då dom är små. Spontana och gosiga. Kryper upp i famnen, vill pussas och kramas och vara nära en på natten. Jag försöker ta vara på stunderna och arkivera dom någonstans inne i ett låst fack inne i hjärnan. Och försöker komma ihåg dom bästa stunderna då det känns som jobbigast. Då jag bara väntar på att dom ska bli lite större och förståndigare.

Då jag snubblar över legobitar, då jag torkar upp makaroner och utspilld mjölk, då jag tömmer pottor och byter blöjor, då jag blir påklättrad då jag försöker sätta mig ner för att ta en andningspaus, då jag plockar ner Theo från ställen han inte borde kunna komma upp till och då han petar på knappar som han inte får peta på, då det tar evigheter att gå av och an till butiken, för att det ska klättras i varenda snöhög som finns på vägen, då jag måste rita och klippa ut flera pappersspindlar under dagen, då alltid just det som Max vill leka med är borttappat.

Upprepar, tjatar och gnäller. Ibland blir jag så otroligt trött på mig själv.

IMG_6231

Barnet på bilden har VÄLDIGT mycket med texten att göra..

Och jo jag vet.. små barn – små bekymmer, stora barn – stora bekymmer.. Men just nu är dom små. Vi får väl ta dom stora bekymren sen då dom kommer. Om dom kommer. Vilket dom troligtvis gör på ett eller annat sätt.

Och ändå tycker jag att tiden går alldeles för fort. Jag vill stanna tiden. Jag får ångest då jag tänker att jag snart är tillbaka i vardagen då jag endast är med mina barn några futtiga timmar om dagen.

Ändå är det så otroligt skönt att märka att barnen blir större och utvecklas och blir självständigare hela tiden. Att få plocka undan sånt som inte behövs mera. Tuttarna har alla slängts eller tappats bort. Då dom sista tuttdelarna till tuttflaskorna bitits sönder, förpassades tuttflaskorna till “Malte-lådan”. Vi behöver inget ståbräde till  vagnen mera. Och jag väntar på att bli av med blöjorna och få mera utrymme i badrummet. Den dagen då vi inte mera har 20 barntallrikar och muggar i olika form och storlek får vi en hel hylla extra i skåpet. Fönstren hålls rena längre än 10 minuter efter att dom blivit tvättade.

Och idag åkte pappan iväg igen och kommer hem först om tio dagar. Om det tar en stund att anpassa sig då han kommer hem så tar det minsann en stund att anpassa sig då han åkt också. Först brukar jag bli handlingsförlamad. Jag blir helt slut och vet inte  vad jag ska göra. Sen sätter jag igång och röjer och städar för det mesta. Får lust på att förnya något. Flyttar på möbler för att sen flytta dom tillbaka igen om det inte blev bra.

Sen då den första kvällen kommer, och barnen somnat börjar jag vänja mig och försöker att njuta av att ha lite egentid. Fast den här gången är det fredag och lite extra vemodigt för det är ju sånt himla krav på fredagarna nuförtiden med alla fredagsmysfunderingar.. Men imorgon får vi mormor på besök, så inte så farligt den här gången.

Trevlig fredag!

Kram, Lotta

4 kommentarer:

Livet på Sjögård sa...

Ja, det är mycket man funderar på när barna e små... Känner igen mig i allt du beskrev. Om de tröstar :)
Kom påmig själv här en dag att jag, till viss mån, sköter om lillebror fortfarande som om han vore 3 år gammal och inte som de (om 2 dagar) 6 år som han faktiskt e. Skärpning!
Känner att barnen har vuxit nu så fort, de går ju i skola redan de 2 äldre, och saknar dem lite som de var som små... Men samtidigt har jag fått en ny "självständighet". Jag har faktiskt möjlighet att göra så mycket annat nu (både ensam för mej själv och tillsammans med dem) när de e större än att de begränsar mig när de va små.

Ha en fin helg! :)

Kamomilla sa...

Jag förstår dig, det är så kluvet på alla sätt. Mina barnd pappa var sjöbevakare så han var också borta vecka vecka. När han kom hem var han trött (jaja...) ocv jag också. O så ville han mest bara göra kul saker med barnen. Som tröst i det jobbiga så har du i alla fall en man som tar ansvar, när han är hemma. Jag fick ett barn till, kändes det som. En som inte bytte många kakkablöjor under sintid som småbarnpappa...förlåt skrivfelen. Så liten skärm o små knappar..

Petra sa...

Förstår så väl, fast jag ju inte har egna barn, men ändå har en del erfarenhet som moster till dina små gryn :) Som är så älskvärda, men förstår att det ibland känns som om de växer för långsamt och ibland som att det går alldeles för fort! Men bra att mamma kommer på besök imorgon :) Själv åker jag till Esbo, men kommer såklart en annan gång på besök! <3

Unknown sa...

Synd att det inte går att stanna tiden, jag vill det också så gärna ibland.

De är för mysiga de där små....

Jag har verkligen njutit av den här tiden och det känns så himla bra. Snart ska jag börja jobba igen men bara lite. ...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...