Nu är den här igen. Onsdagskänslan. Känslan då man verkligen känner att det börjar bli dags för att det finns två vuxna i huset igen. Speciellt just nu, men renoveringen, kylan och väntandet på att det nya värmesystemet ska anlända.
Nog tror jag att jag skulle klara längre tider utan den känslan om jag var tvungen, men då man vet att det “lugnar ner sig” följande dag, så börjar nerverna släppa och jag blir bara tröttare och tröttare och mer irriterad och irriterad.. Som idag då vi kom hem från klubben och jag inte fick upp dörren. (Brukar vara svårt då det är kallt) satte jag mig bara ner utanför dörren och tänkte börja gråta. Fast sen började jag skratta istället.. Och sen löste jag problemet med att gå in källarvägen och öppna dörren inifrån.. Sen har jag också haft lite flunssakänningar i 1,5 veckor nu. Typ varannan dag har jag gått på Finrexin. Någon flunssa har ändå inte brutit ut och tur är ju det..
Bilderna nedan har Max tagit med min gamla kamera för en par veckor sedan.
Fint va?
2 kommentarer:
D brukar hjälpa d där me att börja skratta iställe, fast d int ens känns så, bara man börjar så förändrar d på någo sätt hela situationen.
Fina bilder ;-)Jag minns tider när jag ibland hitta 120 nya bilder på min kamera, som inte var tagna av mig...:-D
Det var ju skönt att det fixade sig med dörren i bland hjälper det kanske att skratta i stället. Hoppas att du klarar dig från influensan. Vilka fina bilder Max har tagit!
Må så gott!
Kram Frida
Skicka en kommentar