Plötsligt har det gått 1,5 år sedan denna lilla busunge kom till världen. Jag låtsas att denna dag är början mot en l i t e lugnare tid.. Får se. Idag klättrade han faktiskt ner igen då jag sa till honom en par gånger. (Så kan man ju försöka glömma att han knäppte på spisen utan att jag märkte det, stängde av min dator, knäpper på lampknäppen och river hit och dit) Men annars är han nog så ljuvlig. Han går omkring och “pajar” alla. (Om du nu bor i Sverige så låter det ju väldigt drastiskt att han pajar.. men på finlandssvenska betyder det “klappa”)
Han kan krypa upp bredvid en i soffan och säga “paj” och så klappar han en på håret. Om nån (oftast Max) är ledsen så pajar han honom. Så märker man också nu att han faktiskt saknar pappa. Idag då jag skulle tömma tvättmaskinen, såg han att pappas byxor och skjorta var där. “pappaaaaa” utbrast han och försökte rädda pappa ut från tvättmaskinen. Vi hängde upp pappa på tork och där stod 1,5 åringen och kramade och pussade på pappa.. Söta!!
Men så här ser det ut för det mesta.
Så har han blivit mera “barn” också. Han har bl.a. börjat intresserat sig för böcker. Vill att man ska läsa för honom. Ännu för en par veckor sen bara skuffade han böckerna. Tack moster Petra för det! Tror att dit “julläsande” fick honom intresserad. Så finner han ett stort intresse i att plocka ut saker ur lådor och så in tillbaka. Än så länge.. Så har dom börjat busa tillsammans också. Och leka. Även om Theo fortfarande såklart förstör mycket av Max lekar. Han äter det mesta. Gillar inte pottan, men på toaletten går det bra att sätta honom. Om man håller i såklart. För då kan man ju kramas lite samtidigt. Han sover som en ängel. Och det är jag så tacksam över. Sover 11-12 timmar varje natt och 2-3 timmar på dagen. Finaste Theo!
(Jag har satt in en egen flik för köpstoppet i menyn här uppe, så behöver jag inte skriva alla små uppdateringar här. Kanske kommer det ibland en uppdatering i ett normalt blogginlägg också, men om det nu inte hänt något speciellt, så räcker det att jag uppdaterar där tycker jag.)
Kram, Lotta
3 kommentarer:
Sötaste Theo, han är ju så god å söt, fast han klättrar lite ibland :) Vad bra om jag fått honom att gilla böckerna lite mera :) Jag tyckte själv det var så mysigt att sitta å läsa med honom, även om vi läste samma bok 10 gånger efter varandra ;) puss, hälsningar från Thailand!
Så sööt! Ja, tiden går verkligen fort med de små och de utvecklas hela tiden, ibland i en rasande fart.
kram Mia
Oj vad jag skrattade åt bilden. Vad härligt det ser ut.
Skicka en kommentar